Edvinbebis

Igår ville jag inte alls prata med mamma i telefonen, men idag kände jag för det. När telefonen ringde så gav pappa mig den. Det var mammas röst i telefonen. Och jag pratade så hon knappt fick en syl i vädret. Och det är rätt ovanligt. Pappa ville också prata, men det fick han inte. För att få vara ifred gick jag in med telefonen på Hannes rum. Jag hade så mycket att berätta för mamma. Hon verkade också ha det bra. Fast föreläsningarna hade varit halvbra. Bäst av allt var nog efterrätten på kvällen. Den får hon göra till mig någon gång.